Saknar känslan av att man alltid blir så glad när just "han" ringer, man lyser upp såfort man får ett sms av "han", det pirrar i magen så fort man ska träffa "honom". Saknar att vara kär, saknar känslan.

Tryggheten man känner när "han" håller om en osv..

Ja jag saknar allt det där, förstår inte varför det ska vara så himla svårt ibland.

Men det kommer antar jag, bara att vänta så får vi hoppas på det bästa!