Det är lätt att le, men ingen vet historien bakom just det leendet.

Jag saknar Solna. Jag saknar gatorna jag brukade gå på varje dag. Jag saknar pizzerian jag åt på varje helg.   Jag saknar min port. Jag saknar den lilla fula gamla hissen. Jag saknar att det knarrar när man går i lägenheten. Jag saknar videobutiken jag brukade köpa chips ifrån. Jag saknar min bakgård där jag brukade sitta och grilla med vänner. Jag saknar Solna centrum, där jag brukade vara med vänner. Jag saknar mina vänner från Solna. Jag saknar alla minnen därifrån. Jag saknar min gamla lägenhet. Jag saknar min balkong, Jag saknar Solna. Min hemstad. Jag saknar min hemstad.
Solna är min hemstad, även fast jag flyttat därifrån nu. Jag kommer för alltid vara en Solna tjej. Så fort jag kliver av t-banan i Solna känner jag mig hemma. Jag känner mig trygg, glad och lycklig. Jag känner mig stark. Jag saknar gatorna jag alltid gick på. Solna det är där jag kommer ifrån.
Minnena jag har kommer aldrig försvinna. Det här är platsen jag älskar. Så många minnen där, så många minnen. Jag har rest runt, men alltid saknar jag mitt hem, min hemstad. Solna, min plats, min hemstad.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0