Jag är rädd för hur allt kommer bli

det är väldigt många tankar som rör sig i mitt huvud just nu. Och jag känner att jag vill få ut allt, få det att försvinna, vilket jag vet inte kommer gå men jag tänkte iaf skriva av mig. Det här kommer bli ett långt inlägg känner jag på mig...

Den 1 Augusti kommer jag flytta, flytta från solna där jag hör hemma. Jag kommer flytta från den orten jag är uppväxt i, jag kommer flytta från det stället jag bott på i flera flera år. Jag kommer flytta ifrån mina vänner. Jag kommer flytta ifrån de gator jag kan utantill, de minnen jag skapat, Jag kommer flytta ifrån det stället där jag känner de flesta. Jag kommer inte kunna springa ner till pizzerian nedanför mej och förvänta mej att han i pizzerian ska veta vad jag ska beställa, vilket dom gör i solna. Jag kommer inte kunna stå och prata i en timme med killen som jobbar i videobutiken om filmer och vad jag gjort i helgen, för jag kommer inte känna den nya ägaren + att det inte kommer vara samma sak. Jag kommer inte kunna gå till min bakgård med mina vänner och dissuktera våra minnen som vi skapat tillsammans där! Ni kanske inte förstår hur jag menar just nu men det är väldigt svårt för mig, att släppa "solna" och flytta, speciellt när man trivs så bra! Jaa ni tänker säkert: men du kan ju ända vara i solna efter skolan och så? men tro mej, det är inte samma sak som att bo där. Mitt liv kommer förändras i Augusti, jag kommer flytta, flytta från orten där jag hör hemma. Flytta från stället där jag trivs. Flytta från mitt hem! I Augusti kommer OCKSÅ en utav mina närmsta vänner flytta till Australien, flytta bort från mig. Jag vet att jag och hon ALLTID kommer vara vänner, men fyfan vad det gör ont. Det gör ont att veta att jag inte kommer kunna träffa henne varje dah under ett år. Inte skratta med henne åt torra skämt, inte fika med henne, inte festa med henne, inte gå på bio med henne, inte vara i skolan med henne, inte umgås med henne under ett år. Ja i Augusti kommer mitt liv förändras helt. Många saker kommer hända och jag vet inte hur jag kommer klara av det, klara av att allt kommer på samma gång. Jag vet inte hur jag kommer må, jag vet inte hur jag kommer klara mig igenom det. Att 2 stora saker kommer hända om några få månader som kommer förändra mitt liv, den tanken försvinner inte ur min hjärna utan den sitter där och terroriserar mig ständigt. Den tanken får mina tårar att rinna, den tanken får mej rädd, väldigt rädd. Nu har jag skrivit RAKT av hjärtat, preciis så som jag känner just nu och känt ett tag. Jag sitter här med tårar i ögonen och skriver om hur mitt liv kommer förändras om några månader. Jag är rädd för framtiden, för allt som kommer hända i Augusti, för den här sommaren. Jag är rädd...