I hate myself for still caring about friends all the time while knowing they still don´t give a fuck about you

Jag låg i sängen och tänkte på en sak för en stund sen. Jag tänkte på ordet vänner! Detta är inte till en speciell person eller så utan tar man åt sig av detta får man väl göra det liksom, jag skriver bara ner vad jag tänker & känner. Jag tänkte på ordet vänner, vad är vänner egentligen?

En riktig vän för mej är en person man kan lita på, en person man känner trygghet med, en person man trivs med, en person som stället upp för en, en person som är ärlig mot dig. Det finns inte många sånna vänner, ÄRLIGA personer. Jag har funnit några såna här personer, och jag har haft turen att fått mer än 1 sån här ärlig ocu underbar vän. För helt seriöst, om man tänker riktigt jävla noga så finns ite inte många riktiga vänner alls.

Det som är sorligt är att personer förändras. Personer kan börja betee sig som om dom inte känner dig, som om dom glömt allt man varit med om tsm, allt man gjort tsm, alla minnen man skapat tsm, personer glömmer hur mycket man gjort för varandra. Jag tycker det är väldigt synd när det blir så faktiskt..  Jag syftar fortfarande inte på EN speciell person utan allmänt.

Jag har MASSOR utav vänner, men det är bara några som verkligen verkligen betyder något för mig och som är mina riktiga vänner liksom. Dom som ställer upp, ALLTID iinns där, INTE är falska osv. jag har alltid varit den människan som alltid hör av mig till folk, säger att vi ska hitta på något och träffas, bjuder dom hem till mej, smsar och säger att jag saknar dom osv. Men om man inte får något tillbaka vad är det då för mening med det? om man är den enda som hör av sig osv. Men det är slut med det nu! En nära vän till mej har lärt mej att jag ska sluta vara överdrivet snäll. Nu räcker det, kommer inte höra av mig till folk som själva inte har energin till det och gör det. Så nääeeh, nu ere slut med det.