Låg i sängen och lyssnade på musik, och då började jag tänka, tänka till lite..

Jag har alltid varit den där super glada tjejen som aldrig blir sur på någon, alltid skrattar och är glad.

Jag har alltid varit den tjejen som alltid hört av mig till folk, tänkt på vissa mer än vad jag ibland tänkt på mig själv. Men ibland tröttnar man faktiskt, varför är det alltid jag som ska höra av mig till folk? eller varför är det bara jag som ska fråga hur han/hon mår och försöka lösa deras prolem när dom inte ens kollar hur det är med mig?

Jag e så trött på att det alltid ska vara jag som ska ringa folk, höra av mig osv. Men nu räcker det, trött på att känna mig utnyttjad vissa tillfällen. MÅNGA hör bara av sig till mig på helgerna, då dom vill festa. Dom smsar och frågar om man vet fest och om dom kan joina. Jag är aldrig otrevlig då, svarar antingen ja ni kan joina eller nej tyvärr får inte ta med mej någon. Men innerst inne så blir jag sårad, jagvet att det ända de vill av mig är att gå ut, festa osv. De smsar inte för att kolla hur det är osv. Jag är inte dum, jag har känslor jag med.

Vilka är det egentligen som finns kvar? vilka är det egentligen som finns där när man mår dåligt, och behöver någon?