Jag och natha sitter vid varsin dator på skit humör och lever i våra egna tankar. Det är nu de flesta tankarna ploppar upp i huvudet. När det är sent, mörkt och man inte kan sova. Det kommer säkert bli ett väldigt långt och tråkigt inlägg men mååste få skriva av mig.


Jag är verkligen en tjej som vill tro det bästa om andra. Men en sak jag har tänkt på rätt länge nu, Hur ser andra på¨mig? Vad är deras tankar kring mig? nu snackar jag inte utseendet och sånt shit utan personligheten, hur jag är som person. Är den bilden bra? Om inte, vad har gått snett? Jag vill verkligen tro på kärlek hopp och allt sånt som visas i filmer samt böcker men tyvärr har jag nästan helt tappat hoppet, Iaf för stunden. Jag har mina upp&ner gångar när det kommer till den punkten. En dag kan jag vara jäätte glad men en annan dag kan jag vara jätte ledsen som idag. Den negativa energin tar över mig, mitt liv och mitt huvud. Jag orkar inte ödsla mina tankar på en massa drömmar &på en massa hopp. Jag är trött på verkligheten. Jag tycker livet är sjukt konstigt och orättvist. Det finns ALLTID de vänner som sviker, alltid killar som leker med ens känslor och sen skiter i en, det finns alltid personer som snackar skit om dig när du inte gjort något, det finns alltid patetiska männiksor som bara vill förstöra. Men varför? Varför är det såhär? Varför har vi nått den gränsen i samhället då vi gått såhär långt? Jag känner mig svag, ensam och ledsen. Jag är inte personen som begär mycket, utan det enda jag begär är kärlek.



Jag vill spola tillbaka tiden, Jag vill bli liten. Jag vill vara en liten flicka i en stor värld som leker med sina dockor. Jag vill bli liten igen.