skriven till en viss person, du vet vem du är och var bara tvugen att skriva vad jag känner...
(srry för alla svär ord men var bara TVUNGEN att skriva vissa saker...)

fattar du inte hur sårad jag är? vrf gör du såhär? allt kändes så perfekt, jag var så lycklig och glad!
inte bara allt var perfekt, utan kände att du också var perfekt, trodde verkligen inte att ``sagan`` skulle sluta såhär...
fattar fortfarande inte, vrf hur och vad fan hände egentligen??
hur jävla patetisk och idiotisk får man vara?
fan alltså!
du var helt jävla fucking underbar vad hände? har inte fått svaret på gåtan och kmr heller aldrig få det!
kommer fortsätta tänka på dej, fast det skadar ju mej, är så himla sårad asså frågan är ju bara VAD VAR DET SOM HÄNDE EGENTLIGEN? det är det ÄNDA svaret jag vill ha, men men...
livet e ju verkligen TOPPEN ibland och lika så kan dne vara SKIT i vissa perioder, men jag LOVAR dej, du ska inte få förstöra för mej, SPECIELLT inte nu när allt är så himla bäst!
men men, lovar att jag ska försöka glömma dej.
hoppas du finner det du söker i Livet.


tkr den här dikten är bra och passar bra just nu...

det finns inget med dig som är underbart. kan inte alls förstå hur jag kunde gå på allt ditt jävla prat att jag var speciell & så. du tror du är så jävla smart tänker rent & klart men det finns inget med dig som är underbart.