Jag tänkte öppna mitt hjärta och dela med mig av vad jag tror alla har eller går igenom just nu, det lär bli en lång text, men jävligt bra!
Jag tror att alla vi här ute, kille som tjej har en speciell människa, en speciell person med det lilla extra, glimten i ögat, det pirrar i magen varje gång man ser personen, önskar att det är han/hon som ringer när mobilen piper, den förbjudna spänningen du aldrig hittat hos någon annan, den person du jämför alla dina nya killar/tjejer med och får dom att verka som ingen speciell, den person som får dig att må dåligt över hur bra det kan ha blivit om vi bara båda gav det en chans...Men oftast är det tyvärr försent...
Grabbar har ni aldrig kännt att fan jag borde kanske inte behandlat henne som jag gjorde, tagit henne för givet, kallat henne för fula saker, lovat att vara med henne ikväll men väljer istället att softa med grabbarna, skämt ut henne framför hennes vänner, förstört och tagit henne ifrån den glädjen man själv fastna för i början...
Allt börjar med att man träffar en söt tjej, hon är sötast i orten, man börjar ses, smsar om kvällarna, allt känns spännande och underbart helt enkelt...
Men eftersom den här tjejen är en tjej som är orörd och oerfaren så händer det lätt att hon ger för mycket av sig själv redan i början, hon är oerfaren och handlar enbart efter sina känslor, för hon vet ju inte bättre, det är din plikt som man att leda henne igenom den stora djungeln utav, kärlek, romantik, spänning, smärta och passion...
Alla grabbar diggar henne, hon är trevlig, snäll, godhjärtad, äkta, grabbarna kan ringa henne och skratta med henne som att det vore ens egen syster... En riktig Wifey helt enkelt!
MEN, vad händer den dagen man börjar ta henne för givet? Det är då du tappar respekten.
Joo det är då du tappar respekten, börjar kalla henne saker, behandlar henne som en skit, bryr dig inte om hennes känslor, visar grabbarna hennes känsliga sms och garvar åt dem, snackar med andra tjejer som att man vore singel, med andra ord tappat själva rädslan för att förlora eran halva...
Eftersom den här tjejen är en bra tjej, bara att man själv inte inser det för tillfället, så är hon ändå lojal mot dig, hon bryr sig om dig, hon vill veta hur du mår, hon vill vara en del av dig precis som i början.
Felet många gör då är att man tar det som en svaghet, man tycker hon börjar bli jooobbiig, kontrollerande och helt enkelt får för sig att hon är en "toffla", hon dööör för mig, klart hon inte ska dumpa mig bara för att jag...
Man börjar sakta men säkert "tro" att man tappar känslor för henne, inte bryr sig om henne lika mycket längre och att hon helt enkelt inte komma åt dig på samma sätt som tidigare...
I själva verket så känner bara tjejen att hon håller på att förlora det som en gång var hennes andra halva, den hon kunde komma till när hon mådde dåligt, den som kunde få henne att känna sig så trygg och säker bara genom att krama henne och ligga brevid henne i timmar utan att ens prata...
